Blad
Kontrollera mogna blad på både över- och undersida: hårighet, glans, bladkant och bladbas. Titta också på stiplerna, de små bladlika bihangen vid bladskaftets bas.
Lövträd
Salix rymmer allt från stora strandträd till låga fjällväxter som kryper längs marken. Här finns fler former än de välkända sälgarna, silverpilarna och knäckepilarna. För att förstå gruppen behöver man jämföra blad, knoppar, blommor, växtplats och växtsätt. Hybridisering gör ibland ett säkert artnamn svårt, men variationen är en del av släktets biologi.
Läs fördjupningen om andra pilar och viden ↓LÄR KÄNNA TRÄDET
Här jämförs flera Salix-arter. Smala blad är vanliga hos pilar, men många viden har breda eller nästan runda blad.
Kontrollera mogna blad på både över- och undersida: hårighet, glans, bladkant och bladbas. Titta också på stiplerna, de små bladlika bihangen vid bladskaftets bas.
Vitpil får grov och fårad bark med åldern. Barkens utseende varierar inom gruppen.
Lövfällande. Vitpilens höstblad blir blekgula till gula; andra viden kan ha annorlunda höstuttryck.
Ett stort, snabbt växande träd i fuktiga, ljusa miljöer. Silverpil är den särskilt silverhåriga formen av vitpil.
En inhemsk buske eller ett mindre träd i fuktiga miljöer.
Buskbildande vide som ofta växer i fuktmark och längs stränder.
En krypande fjällbuske som visar hur långt Salix kan avvika från stora pilträd.
Vitpilens särskilt silverhåriga form; den silvriga tonen sitter kvar tydligt också på de utvecklade bladen.
En stor pilhybrid med sköra kvistar och varierande blad. Äldre namnbruk kan avse olika pilar.
Har breda, ofta rynkiga blad med tät grå hårighet på undersidan.
Så kan arten utvecklas med gott om plats för kronan. Bilden är en AI-genererad illustration, inte ett fotografi av ett registrerat träd. Form och proportioner varierar mellan individer och växtplatser.
Här finns ännu inget registrerat svenskt träd med betyg över 6.
Vitpil är ett snabbväxande träd som ofta växer vid stränder och andra fuktiga marker.
Arter, hybrider och odlade sorter skiljer sig åt i växtsätt. En hamlad eller beskuren krona visar inte den naturliga formen.
Livslängden varierar mellan arter och växtsätt. En snabbt växande pilstam, en hamlad individ och en krypande videklon kan inte få en gemensam normalålder.
Inget gemensamt maxvärde används för hela Salix. En mycket gammal klon och en gammal sammanhängande stam är olika slags åldersuppgifter.
Årsringar beskriver en stam. När en växt sätter nya skott eller rotar grenar kan den sammanhängande klonen vara äldre än de synliga stammarna. Håliga pilstammar är svåra att ringräkna hela vägen till mitten.
Vitpilens ved är relativt spröd och grenar kan brytas av vind, snö och is.
Källa ↗Sverige har många inhemska viden samt bland annat sälg och jolster. Publicerade översikter skiljer sig i vilka arter, hybrider och odlade förekomster som räknas; ingen exakt svensk totalsiffra anges.
Släktet Salix har 475 accepterade arter enligt Kew vid kontrollen 2026. Antalet avser botaniska arter i den taxonomin, inte namngivna trädgårdssorter.
Antalet arter följer respektive källa och kan ändras när taxonomin revideras.Läs vidare
De svenska orden är inte en strikt botanisk indelning efter höjd. Stora och små arter hör till Salix, och ett träd kan bli buskigt efter bete eller skador. Släktet hör tillsammans med popplar till familjen videväxter.
Vanliga kännetecken är enkla blad och blommor samlade i hängen. Knopparnas och blommornas detaljer är viktiga för artbestämning. Därför kan två individer som ser nästan likadana ut i vinterform vara lättare att skilja när de blommar eller har fullt utvecklade blad.
Jolster, Salix pentandra, kan bli ett litet träd. De blanka bladen kan ge ett nästan lagerlikt intryck jämfört med gråhåriga viden. Arten förekommer i fuktiga miljöer och blommar senare än de allra tidigaste videkissarna.
Jämför bladets yta och form, men ta också bilder av skott och hängen. Blanka blad ensamma räcker inte för att skilja jolster från alla andra viden. Ett fint äldre jolsterträd kan ha ett helt annat uttryck än den låga videbuske som många först tänker på.
Gråvide, Salix cinerea, bildar ofta stora buskar eller mindre träd med håriga, gråaktiga delar. Det kan förväxlas med sälg. En del kännetecken behöver studeras på unga skott och på bladens undersida snarare än på kronformen.
Öronvide, Salix aurita, är vanligen buskformat och har ofta tydliga stipler, små bladliknande bildningar vid bladskaftets bas. De kan vara användbara kännetecken men ska ses tillsammans med blad, skott och blommor. Man behöver inte bryta loss något för att fotografera dem.
Korgvide, Salix viminalis, har långa, smala blad med ljust hårig undersida och långa skott. Det har länge odlats för flätning. Just lång odling och flyttning av material gör gränsen mellan naturliga och införda förekomster svår att dra i delar av utbredningen.
Namnet energiskog beskriver ett brukande, inte en enda art. Energipilar och flätningspilar kan vara olika arter, hybrider och kloner. En odling ska därför inte användas som en allmän artbild för alla Salix.
Krypvide, Salix repens, har ett lågt, ofta utbrett växtsätt. Bladens form och behåring varierar inom artens olika former. Vuxna växter kan därför se mycket olika ut utan att den ena behöver vara ett ungt exemplar av en stor pil.
Leta efter hur grenarna ligger och växer vidare i marknivå. Den lilla höjden ovanför marken säger inte hur långt växten sträcker sig i sidled. En närbild bör kompletteras med en översikt som visar växtsätt och växtplats.
Dvärgvide, Salix herbacea, kan ha det mesta av sin vedartade struktur nära eller under markytan. Nätvide, Salix reticulata, känns bland annat igen på tydligt nätlik nervatur. Lappvide, Salix lapponum, har ett annat, mer upprätt buskformat växtsätt med tydlig behåring.
Det är tre olika lösningar inom samma släkte, inte stadier i ett och samma träds liv. Fjällens vedväxter behöver därför visas med bilder som återger deras verkliga skala. En hand eller ett litet mått i bild kan vara mer begripligt än en bild utan referens.
Salix-arter är normalt tvåbyggare, med han- och honblommor på olika individer. Många pollineras av insekter, och fröna sprids med hår som fångar vinden. De välkända videkissarna är blommande strukturer, inte frön.
Arter kan hybridisera, vilket är en viktig anledning till att bestämningen ibland blir svår. En hybrid behöver inte ligga exakt mitt emellan föräldrarna i alla drag. Vanliga artbeskrivningar fungerar därför bäst när flera kännetecken faktiskt pekar åt samma håll.
Börja med växtsättet och växtplatsen. Gå sedan till bladets form, kant, över- och undersida, stipler och unga skott. Dokumentera knoppar och hängen vid rätt årstid. Både närbilder och en helhetsbild behövs.
Undvik starka skott efter beskärning som enda bladprov. För en stor, svårbestämd pil kan planteringsuppgifter eller en botanisk etikett ge nästa ledtråd. Ett ärligt Salix sp. är en användbar uppgift när den preciserade arten är okänd; gissningen ska inte behöva följa trädet för alltid.
Pilarnas skottförmåga har utnyttjats till flätmaterial, hägnader, ved och andra återkommande uttag. Hamlade trädrader är en synlig del av den historien. Men en beskärningsform är inte ett artnamn: flera arter kan ingå i ett brukat landskap.
Skilj därför mellan vad som är känt om trädet och vad som är känt om platsens användning. Gamla kartor, uppgifter om flätodling och fotografier av en pilevall kan förklara ett bestånd även när artbestämningen återstår.
Det finns ingen gemensam maximal ålder som passar hela släktet. Ett lågt fjällvide och en snabbväxande parkpil lever under helt olika förutsättningar. Dessutom kan vegetativ förökning skilja klonens kontinuitet från en viss stams liv.
En grov pil ska därför inte ges ett exakt ålderstal från omkretsen, och en liten fjällväxt ska inte avfärdas som ung för att den är låg. Beskriv den synliga strukturen och ange hur åldern har bedömts om ett årtal finns.
Släktet bidrar med blomning, lövverk, rötter och död ved i många miljöer. En strandbuske, ett stort hålträd och ett lågväxt fjällvide erbjuder olika slags livsmiljöer. Alla behöver inte vara rekordstora för att vara ekologiskt viktiga.
Vid ett besök kan man uppskatta den variationen utan att plocka kvistar eller gräva fram krypande stammar. Dokumentera hellre blomning, växtsätt och den omgivande miljön. Så byggs kunskap som går att återvända till och jämföra när växterna förändras.
Salix omfattar både stora träd och låga buskar. Ord som pil, sälg och vide beskriver alltså inte tre separata botaniska släkten. Växtformen ensam räcker inte för artbestämning. Ett högt parkträd och ett lågt vide från en utsatt växtplats kan vara nära släktingar men behöva helt olika kännetecken i bestämningsnyckeln.
Källa och vidare läsning ↗Fotografera en kvist med flera utvecklade blad, bladens båda sidor och eventuella hängen. Ett enda lösryckt blad ger mindre information om hur bladen sitter och hur kvisten ser ut. För en osäker pil är Salix sp. en användbar registrering. Hybridnamn bör användas först när det finns underlag för vilka föräldraarter som är inblandade.
Källa och vidare läsning ↗Släktet Salix har naturliga arter från subarktiska och tempererade trakter till berg i tropikerna. Svenska inhemska arter finns från söder till högfjället. Den enskilda artens område måste skiljas från hela släktets.
Kartan gäller vitpil i bred avgränsning (Salix alba s.l.), inte hela pilgruppen. Grönt och gröna kryss visar naturlig utbredning; orange trianglar introducerad och naturaliserad förekomst. Översiktskartan redovisar inte varje planterat träd.
Karta: Giovanni Caudullo · storleksanpassad · Bildkälla · CC BY 4.0Naturlig utbredning beskriver artens ursprungsområde. Planterade träd kan finnas långt utanför det.
International Dendrology Society dokumenterar en 32 meter hög gulpil nära Barlavington, fotograferad av Owen Johnson i mars 2017. Den visar hur stor höjd en trädformig pil kan nå. Gulpil är en form av vitpil med gula till orange årsskott; den ska skiljas från silverpilens silverhåriga blad. Uppgiften är ett daterat exempel, inte ett bekräftat världsrekord.
32 m hög enligt källans bildtext från mars 2017; omkrets anges inte.Läs källan ↗Mätår, metod och osäkerhet anges där uppgifterna finns i källan.
BONSAI
Pilar och viden rymmer flera olika bonsaiuttryck, från buskiga flerstammiga former till träd med hängande grenar. Här visar vi rödvide, Salix purpurea, med smala blad och tunna färgade skott. Snabb tillväxt ger många möjligheter att forma kronan, men också ett stort behov av vatten och återkommande beskärning.
Diskutera bonsai i forumetUnderlaget kontrollerat oktober 2026. Åldersintervall beskriver dokumenterade möjligheter, inte hur länge varje träd förväntas leva.
Känner du till ett träd som borde finnas här? Skicka bilder, mått och en källa eller din egen dokumentation. Admin granskar tipset före publicering.
Hämtar världsträdtips…